Tillbaka till jaktdagar

Jaktdagar Gråhundar  2006

December. En av de sista dagarna på älgjakten lyckades det äntligen. Vi blev kallade till ett eftersök på en påskjuten älgkalv. Spårade med Filippa ca 700 meter och när hon började ligga på hårt i kopplet, släppte vi Humla. Efter 5 min var det ståndskall. Stefan försökte gå på efter 30 minuter men kon och kalven gick undan och kom fram till en annan skytt i närheten. Humla nosade lite på den döda kalven men tog sedan efter kon som stannade efter ca 500 meter. Där stod Humla och skällde 2,5 timmar till innan hon kom tillbaka. Skönt att allt gick bra.

November. Under oktober har Humla varit med på älgjakt flera gånger. Hon har skött sig riktigt bra men ingen älg har fallit. Hon söker bra och skäller tätt med bra hörbarhet. Tyvärr vill älgarna på marken inte stanna eller så står de på grannmarken. Humla är lätt att kalla in och hittar alltid tillbaka även om hon har varit långt bort. 

30/9: Humla var riktigt duktig idag. Fann ganska snabbt älg med 10 minuters stånd, därefer sken 200 meter. Älgarna stod för nära en väg, så de kände sig väl inte trygga. Sedan dunkade Humla på i 90 min innan jag smög på. Jag formligen kröp på alla fyra och hittade ett stort stenblock som jag väldigt försiktigt höjde upp huvudet ovanför. 30 meter bort stod en ko med kalv. Makalöst att hon kände min närvaro! Stack direkt men inte längre än 100 meter. Nytt stånd och jag försökte "smacka" in Humla. Nehej, inte kom hon inte. Då visslade jag, älgarna stack och Humla kom. Jag var jättenöjd.

24/9: Isolde löper så Filippa fick komma loss istället. Vad glad hon blev! Hittade slag efter ett tag och började skälla ca 500 meter bort. Efter en timma smög jag på. Väl framme på ståndet, visade det sig vara ko, kalv och tjur (4-a taggare). Tjuren lockade hela tiden. Försökte filma men det blev inte bra. Svårt att få fokus i kameran när älgarna står så stilla. De hörde nog kameraljud, för de knatade iväg efter en stund. Visslade in Filippa. Humla var med Stefan men de fann ingen älg.

29/8: Isoldes första älgkontakt. Släppte henne där jag spår efter älg i vägen. Det luktade väl inget i spåren men vi gick i motvind så gott det gick och i en liten båge. När vi kom fram i lite glesare skog, såg jag två ångpuffar till höger om mig. Jodå, det visade sig vara en liten pinntjur. Isolde fick inte vind på honom utan strosade runt lite i största allmänhet. Fick då krypa på alla fyra för att visa vägen. Tjuren behagade lägga sig en stund. Till slut kom Isolde 20 meter från älgen som då reste sig och sprang. Tiken efter och 2 min senare hördes 3 skall. Jaha älgen skenade väl då, tänkte jag men icke. Isolde kom tillbaka för att kolla mig, vände och 5 min senare fattade hon att det gick att skälla på älg. 55 min mycket tät skallgivning (85-100skall/min) innan hon behövde vatten. Jag hade gått lite framåt så hon såg mig. Därefter kunde jag följa ståndarbetet på 60 meters håll. Isolde rörde sig hela tiden runt älgen. Ingen gång såg jag att tjuren gjorde några utfall. Efter drygt en och en halv timma vände sig vinden och det blev sken. Isolde kom åter efter 10 min. Jag var jättenöjd med henne med tanke på att det var första gången.